Mitt mail till FF
Hej!
Min FF månad är över och jag har resultat. Vågen står på samma siffra, midjan är 7 cm smalare och vilopulsen är förbättrad. Fast tyvärr är det inte er förtjänst. Jag följde ert schema i 7 dagar och höll på att gå under. Jag var sur och grinig, kände mig svimfärdig och orkade knappt jobba. Det kändes som att jag svälte mig själv.
Träningsschemat var roligt de tre första dagarna, men hur jag än gjorde så tog det aldrig mer än 50 minuter att göra, förstår fortfarande inte hur jag ska få till det att ta 10 minuter längre tid och ändå hålla mig varm och igång?
Nåja, efter den första veckan så började jag äta vad jag ville, med sunt förnuft såklart. Jag lagade maten, valde de mer hälsosamma alternativen istället för de snabba(de snabba som jag valt innan den här perioden alltså), och redan där kände jag att energin började komma tillbaka. Istället för att träna 7 dagar i veckan så fick det bli 5. Kan tillägga att jag jobbar 9-19 nästintill alla dagar, så det blandat med “svältkost” gjorde mig helt slut.
Att väga, mäta och räkna när det gäller mat är ett stort NEJ för min del, då jag haft svårigheter med mat och självkänsla. Inte en uttalad ätstörning, men ändå ett problem med mat. Att sätta igång ett system för att räkna in i minsta detalj vad jag får i mig är bara att stjälpa den styrka jag byggt upp. Just i det tänket tror jag inte att jag är ensam, det är många med mig som låter det bli en besatthet, att veta vad man stoppar i sig och vad man gör av med under en dag..
Det jag känner mig mest besviken på är att ALLA får samma schema, både mat och träning, trots att vi alla har olika mål, olika förutsättningar och erfarenheter. Att ert program inte fungerade för mig beror ju mycket på min bakgrund. När jag anmälde mig så trodde jag att jag skulle få fylla i mer ingående hur jag tränat, ätit och mått och att ni därifrån skulle göra en något mer individuell plan för de kommande 30 dagarna.
Med tanke på det jag upplevt så kommer jag aldrig att rekommendera någon att göra fitnessfighten.
Mvh
Om fitnessfighten
Att köra en timme om dagen i 30 dagar är tufft, ännu tuffare när man ska gå på en, vad jag tycker är, svältdiet. Att man sen ska aktivera i stort sett alla muskelgrupper i varje pass är också emot allt jag lärt mig om träning. Svaret som FF ger är att man inte "kör slut" på muskelgrupperna och därför är det ingen fara.
Sen att det är över 900 som anmält sig och att ALLA får samma träningschema.. Ohmyjiises! Alla är ju olika, har olika förutsättningar och olika målsättningar med vad detta ska göra med vår kropp. En del har aldrig tränat och vill ha en bra start (vilket det inte är, återkommer längre ner), och en del har tränat mycket och vill bara ha något nytt att göra inom träningen.
-Om man inte har tränat på länge/aldrig tränat och börjar med detta upplägg vad gäller både kost och träning, så klart att det händer grejer med kroppen på 30 dagar. Fettet bränns och man blir starkare. MEN! Efter de här 30 dagarna då? Orkar man fortsätta träna på samma sätt? Knappast. Gå på kaloriunderskott och köra hårt, man orkar inte så länge. Det som oftast händer då, är samma som händer efter vilken diet som helst. Man unnar sig vila och god mat. För det SKA man. Men, vad tror ni händer då? Tror ni att resultaten blir bestående?
Tänk på det här:
Du äter "vanlig" mat, dvs lagar hemma oftast, käkar ute nån gång i månaden. Tränar inte, bara nån promenad då och då. Nån som känner igen sig? Om man ur det läget börjar träna. 3-4 gånger i veckan. Äter fortfarande samma mat. Det är klart att kroppen förändras redan där! Sen är det ju så att kroppen vill alltid ha bra mat, bra fetter, långsamma kolhydrater och fint protein.
Jag har tränat i perioder sen 4 år tillbaka. När det gäller mat har jag ALLTID ätit vad jag vill. Mat ska smaka bra och det ska vara njutbart att äta. När jag anmälde mig till det här och såg kostschemat så satt jag och gapade. Läste igenom att man ska väga, väga och väga. Det är för mig ett stort NEJ! För mig blir det en del av en besatthet av att alltid veta exakt hur mycket jag stoppar i mig som i värsta fall leder till något värre än just besatthet... Det jag valde att göra med kosten istället var att ta bort alkohol, godis och göra lite smartare val i vardagen. Till exempel fullkorn istället för vit (pasta/bröd) osv. Att äta var 3-4 timme är en jävligt bra grej, det funkar skitbra för mig som annars kan missa måltider med 7-8 timmars mellanrum.
Det som alltid ekar i mitt huvud är att jag får äta precis vad jag vill, träningen ska vara rolig(såklart är den inte alltid det, men oftast) och vill jag äta godis, glass, bakelser eller vadsomhelst som faller in i kategori onyttigt så ska jag äta det! Det får fanimej inte vara svårare än så. Efter att ha levt med matproblem en längre tid så är förbud en vidrig sak.
Och såklart, det här är MINA åsikter, MINA tankar angående det här. Jag trodde att jag skulle få svara på frågor om min bakgrund, mina mål och sånt inom träning, så att ett träninschema skulle utformas för just MIG.
Så, det jag har gjort nu när halva tiden har gått är att jag går in på sidan och kollar "dagens övning", och det har jag betalat 495 spänn för. Fitnessfighten är inget jag kommer rekommendera någon, baserat på mina egna erfarenheter.
I leave you with that.
Fitnessfighten 4-6
Jag blir mer och mer skeptisk till träningsprogrammet.
Flera kvällar har jag varit yrslig och känt mig febrig, med kallsvettningar och konstiga vågor av illamående. Lägger om träningschemat efter mitt mående istället.
Blir träning 3 eller 4 dagar och sen vila 1 dag. Att gå från noll till att träna 30 dagar på raken funkar inte för mig.
Fitnessfighten 1+2
Så, inne på dag 3. Dag 1 körde jag ett e-fitpass på Korpen. Cykel dit och hem, så sammanlagt strax över en timmes träning. Kändes gött när jag kom hem, men fått i mig alldeles för lite mat under dagen, så det blev två kvällsmål.
Dag 2, igår. Ingen träning. 8.30 - 19 på jobbet och sen födelsedagsmiddag inplanerat så jag har ändrat i mitt schema. Ingen alkohol till maten, och ingen dessert, kan jag tillägga. Kalvfilé var gött!
Dag 3, alltså idag så blir det träning enligt Fitnessfightens upplägg. Har skrivit ner en liten lapp men hela passet, så det kommer bli en jävla genomkörare. Träningsvärken sen E-fit sitter fortfarande i!
Imorgon, dag 4, så har jag tänkt köra dubbelt. Löptur på förmiddagen och FF-passet efter jobbet. Ska försöka få med mig T också, har tvingat honom att vara onormalt stöttande i det här.
Fitnessfighten intro
Att vara less på sig själv och inte tycka att det känns ok när jag ser mig själv i spegeln är ingen kul känsla. Det var längesen jag försökte göra något åt det också. Men nu är det dags. Jag har anmält mig till fitnessfighten! Det är ett 30 dagar långt tränings och kost-program. I priset ingår ett träningschema där man får nya övningar i stort sett varje dag. Även ett kostschema med recept och do´s and dont´s.
Eftersom jag är lite speciell så kommer jag att modifiera det lite. Till exempel ska man enbart ha en liten skvätt lättmjölk i kaffet. Det händer inte, jag dricker mitt morgonkaffe med mellanmjölk, och så är det! Sen är det mycket lätt-produkter som förespråkas som jag känner mig tveksam inför. Är de "lätta" brukar de oftast vara smockfulla med socker istället, så det kommer bli en hel del läsandes på innehållsförteckningar.
Jag kommer mest gå efter känslan.
Själva tanken är att man ska träna 1 timme om dagen i en månad. Där kan det också bli lite knivigt för mig, med tanke på mitt jobbschema, men missar jag en dag så får jag helt enkelt köra dubbelpass på en ledig dag. ALlt löser sig.
På hemsidan där man får login har jag knäppt före-bilder och lagt upp mått, så det ska bli kul att se vad jag kan göra på 30 dagar.
Är ni med mig?
Jag har sagt det förr
och nu säger jag det igen. Dags för en förändring.
Jag vill kunna ta på mig vad jag tycker är snyggt och trivas i det, utan att tänka att det sticker ut där, putar ut här osv... Fuck! Nu ska det fan hända, på riktigt. Är ni med mig?
2011
I andan av nytt år så reflekteras det gångna. Vad har hänt? Vad har jag gjort? Livet runt mig, har det förändrats?
Arbetssituationen har ändrats. Efter sommaren tog mitt vikariat slut och i samma veva var det två som slutade i en annan butik, så övergången blev smidig. En del märkliga händelser har gjort att i stort sett hela min höst bestått av jobb och väldigt få lediga dagar.
Träningen fick sig en skjuts i oktober, men dog ut rätt snabbt. Måste hitta mitt driv igen! Jag mår bra när jag tränar, jag blir stark när jag tränar. Fuck, dags att ta sig i kragen.
Allt som allt var 2011 ett tungt jävla år. Men många nätters sömnlöshet med självrannsakan har gjort att jag blivit tvungen att ta ställning till mitt förflutna, min framtid och mitt nu. Vad måste jag bearbeta och vad kan jag lämna orört? Jag välkomnar 2012, men säger som jag sagt förut, det är inte mitt år än...
Inte bearbetat
Ni vet när man är någonstans, och plötsligt, så kommer det en känsla, en lukt eller vad som helst som får en att svepas tillbaka till just den stunden, då världen föll samman framför ögonen? När man inte vågar ta djupa andetag, för rädslan att slappna av och känna efter är för stor? Tar dag för dag, fram tills just den dagen, då man känner att nu, nu är jag redo att börja bearbeta. Allt som hände känns som om det var igår, minnesbilden är helt klar, oavsett hur många år det gått.
Vad vill jag säga?
Jo, att i fredags var det inte "bara" två begravningar. Alla som jag sagt farväl till tidigare var med. De fick ett nytt farväl, och två änglar att ta med, och ta hand om. För mig blev känslan ohanterbar. Jag var utmattad efter första, och valde att inte gå på den andra. Efteråt känns det bra. Lite lättare. Sen kommer den där känslan tillbaka.. Det finns så mycket kvar att bearbeta. Men det får ta den tid det tar. Man kan inte skynda på en känsla.
Höga berg och djupa dalar.
Det verkar vara temat för det här pissåret.
Imorgon tar vi farväl av två kvinnor. Två begravningar, två kyrkor, räcker tårarna?
"Hoppas vi aldrig ses igen!"
De orden gjorde min dag i torsdags.
Den bästa tandläkaren jag mött drog ut min andra visdomstand, och efter att ha kikat på de ickeexisterande i överkäken sa han den meningen. Båda i nederkäken är ute, och det har gjort ont, det gör ont, men så jävla värt det.
Jag med min panikångest inför något så simpelt som en vanlig undersökning var rätt lugn innan jag hade min tid. Timmen innan ökade pulsen och kallsvetten kom. Men lika som förra gången, han mindes mig, sa precis rätt grejer och fick mig rätt så lugn. Helt otroligt! Men jag håller med honom, hoppas vi inte ses igen!
Varje dag
Varenda dag tänker jag på de två grabbarna som de senaste sex åren gett mig så mycket lycka och så många skratt. När jag för tre veckor sen fick samtalet om att Urax skulle få somna in så gick jag sönder. Den ovillkorliga kärlek jag fått av dem går inte ens att tänka sig. Nu får de busa ihop i boxerhimmelen istället.
Jesse & Urax
Sjukt!
Jag har inte skrivit på typ två månader, men ändå är det 6-8 personer som är inne i stort sett varje dag. Lever ni på hoppet?!
Händer dock inte speciellt mycket. Har bytt arbetsplats, fått en grym cykel, börjat gilla att dammsuga... Ja, ni ser ju vilket spännande liv jag lever. Eller inte.
Vill ni läsa mina ord oftare får ni allt följa mig på twitter ---------> liindajl
Samma username på instagram.
Hejpåer!
26.
Ja, då har födelsedagen varit, och numera är jag 26 år.
Inte alls i närheten av där jag trodde jag skulle vara vid 26, men vad gör det? Allt blir inte som man tänkt sig. EN del till det bättre, en annan del till det sämre.
Hittills har sommaren varit tuff. Jag har vänt och vridit på varje tanke, varje känsla i min kropp. Minnen som varit och minnen som kan bli. Min pappa har varit sjuk. Eller, han är sjuk. I vad behöver ingen annan veta, men något som jag lärt mig är att blodsbanden är starkare än man kan tro. Jag har lärt mig mer om mig själv än jag någonsin vetat, och samtidigt vet jag absolut ingenting.
Ja, hjärnan är ett enda virrvarr av tankar. Och känslor. Och funderingar.
Men vet ni vad som är sjukt bra?
Att prata med någon. Eller att vara tyst med någon.
Oj.
Har inte ens loggat in på flera veckor, och helt plötsligt har statistiken ökat lavinartat. Från 2 till 6 personer. Jajävlar. Kanske inflikar lite oftare nu, när semestern är slut och rutinLinda is back on track.
Jag skrev.
Jag skrev ett långt inlägg och sorg, ilska och andra känslor.
Men det blev för personligt. Det känns som att ju längre tiden går, desto mer sluter jag mig. Hm. Vi kallar det sommar-depp. Ok?
